Idag har jag haft en heldag med Icci och Mini (Mini är den nya lilla hundens "arbetsnamn"), fast egentligen heter hon Yana, eller Honey som den senaste ägaren kallade henne. Inga av dessa namn tilltalar mig, så just nu kallar jag henne bara "Mini" eftersom hon är så liten och tanig. Jag tror faktiskt att hon lyssnar mer på rösten än namnet oavsett.
Hursomhelst så var vi iväg till Ludvika Brukshundklubb för den första sökträningen på sisådär 1,5 år, samt lite social träning för Mini. Jag fick ett varmt mottagande av medlemmarna, som iof kanske delvis berodde på att jag bjöd på morotskaka! Haha! Jag har lärt mig att om man är ny medlem i en träningsgrupp, så bjuder man på fika. Sagt och gjort!
Jag förklarade för dessa kunniga hundmänniskor om min nya och strykrädda lilla tjej, och de bjöd direkt in henne att vara med på lunchen. Suveränt! Det är så härligt med duktigt hundfolk som inte bara springer fram till en rädd hund, utan vänder ryggen till och sätter ut en hand med lite godis i - bakom sig. Jag kunde se hur hon växte med uppgiften. Ingen gick fram till henne, utan hon fick själv välja om och när hon närmade sig alla som satt och åt och pratade. Ingen press och inget hotfullt.
Så småningom knallade hon försiktigt omkring och fick en godbit här och där, ibland på golvet ibland ifrån någons hand. JIPPI!
Icci skötte sig verkligen exemplariskt i skogen, till och med till/från skogen, och det är ju där mina största problem brukar vara. Att leta upp tanter som gömmer sig brukar vara lätt som en plätt. Raka skick enligt mattes instruktioner och mycket korrekt agerande från hennes sida. Tyvärr har hon gått upp i vikt pga kortisonet och hör och häpna... HON BLEV TRÖTT! Otroligt!
Väl hemma, hade Icci piggat på sig så vi körde ett litet mini-lydnadspass och avslutade med lite småbus, Men buset satt inte bra hos Mini. Jag vet inte vad det var, men något reagerade hon över och ikväll ligger hon i sin bur. Hon kommer ut en sväng då och då, men sedan åter till buren. Trött? Rädd? Vette katten, men jag gör ingen stor affär av det, utan berömmer och gullar när hon kommer fram till mig och låter henne ligga och fundera över dagens händelser i lugn och ro.
Jag hoppas att den lilla kunskap om hundar som jag besitter ska räcka för att få henne i balans igen. Hon är en sådan härlig liten tjej!
Imorgon är det arbetsdag och då blir det bilen, promenad och sedan till bästa dagmaten Birgitta vid lunchtid. Birgitta vet vad hon har att se fram emot, och jag ser fram emot vad Birgitta kommer att göra med henne!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar