tisdag 2 januari 2018

Mini Bandini Flamsmajan Doverholt

Ja, denna hund är då ganska märklig. När vi har gäster så är hon oerhört skygg, trots en liten bättring numera. Hon skäller på folk och springer baklänges. Om hon har gått ut när jag har gäster, så får jag handgripligen släpa in henne igen. Samtidigt så är hon nyfiken och smiter igenom elrepet och ut på isen för att förfölja folk som promenerar förbi på isen, men hon håller ett säkerhetsavstånd på sisådär 10 meter.

Hemma med mig och Icci är hon allt annat än blyg och skygg. Hon flamsar runt, hoppar och skuttar och är galet glad. Hon går sällan sakta och i rak linje, utan hoppar och skuttar och kör "parcour" (du har väl sett hur ungdomar hoppar från tak, springer upp för väggar o dyl?). Hon hoppar upp mot mig, en vägg eller t.ex. diskbänken och skjuter ifrån så hon nästan gör en backflip. Hahaha! Aldrig sett något liknande.


 Hon håller tydligen högt tempo även i hundgården, och dessa bilder talar sitt tydliga språk. Kameran fotar automatiskt när något rör sig.

Så här ska det se ut när jag tittar in i hundhuset...
Leksaker hänger i diverse snören från spikar i tak och väggar.

Men inte denna dag.
Till Minis försvar så hade nog kameran ramlat ner av sig själv och ligger nu på golvet.
Den där blåa mojängen i bild är stativet.

Kameran har förflyttats och hundarna är på väg ut.

"Någon" tar sig en närmare titt på kameran på golvet.
Jag tror att någon har dreglat på linsen.

Efter några svarta bilder (i Minis mun?) ligger nu kameran i snön utanför hundhuset.

En svart nos i närbild.

Mini med en av leksakerna som hängde från taket i hundhuset.

En annan nerplockad leksak.

En boll som hon har grävt upp ur snön.

Nu inväntar jag leverans av ytterligare en kamera, så jag kan ha en i köksfönstret för att se vad de gör när de är ute, och en inne i hundhuset. Skitkul, ju!