Be careful what you wish for

Igår klagade jag lite på att det var en blandning av snö och lera i Flaxan, men nu har jag fått ångra mig bittert.

Det började med att det snöade tungt till och från under dagen igår, hemresan gick väl i sisådär 50 km/hr och sedan gick strömmen 18:45, precis när jag skulle ställa in 2 plåtar med brödpinnar i ugnen. Jag chansade och stoppade in den ena plåten eftersom ugnen var rejält varm, sedan höll jag tummarna. Jag tände en massa ljus och en brasa och tyckte på det stora hela att det var ganska mysigt.

Strömmen kom tillbaka vid 20-tiden och jag bänkade mig framför TVn för att avnjuta Brottscentralen. Efter det fortsatte jag med att titta på en annan favorit: Masterchef Australia. Preciiiiis när domarna skulle berätta vem som skulle åka ut... gick strömmen igen, men denna gång förblev huset becksvart hela kvällen och natten. Jag tror att strömmen eventuellt var igång en liten stund under morgontimmarna, men sedan 06:00 har det varit helt strömlöst. Mysighetsfaktorn avtar snabbt nu! Grrr....

Och det snöar och snöar.....

Jag pratade med min underbara granne, och han hade visst varit inne hos mig och kört över hela min infart med sin snöslunga. Medan har var där såg han inte röken av vovvarna så han trodde att jag hade dem med mig idag. Det har jag absolut inte, men troligtvis gillar de att vara inne i ”hundkojan”, trots avsaknaden av värme där inne, och de reagerade inte ens på att han brummade runt på tomten. Märkligt!

Om en liten stund ska jag försöka ta mig upp från min underjordiska (men varma) parkeringsplats och bege mig hemåt för att elda, elda och elda lite till!

Snö, lera, snö, lera....

Inatt har snön verkligen vräkt ner, men eftersom kvicksilvret ligger och pendlar mellan -1 och +1 så faller snön ihop till ett tjockt, tungt, blött täcke. Jag skulle så gärna ha lite fler minusgrader så att vi hade härliga fluffiga snöhögar isf det här klafset!

Förhoppningsvis ser det snart ut så här!

Igår när jag kom hem var hundarna inte vackra vill jag lova. De var bruna där de skulle vara svarta och tvärtom. De var förvisso inte särskilt blöta, men den intorkade leran var inte att leka med. Jag gick en match med min händiga "magic brush" och fick väl bort det mesta. Resten får jag väl ta med snabeldraken. Flamsmajan har nog aldrig tidigare borstats för hon insisterade på att ligga platt på rygg, och det hjälpt föga när det var framförallt ryggen jag skulle borsta. *suck*

Den stora fördelen med att det inte är så kallt är uppvärmningen av huset. Ja, jag ska ju inte klaga, för det var annat när jag bodde på Klarsgården och endast eldade med ved, nu är det ju bara att trycka på en knapp och invänta den  förhöjda elräkningen.

Fy tusan så mycket jobb det var....

Nu så eldar jag bara för mitt eget höga nöjes skull, samt att det ger "det där lilla extra". Det bruka gå åt ca 2-3 st IKEA-kassar ved per helg, fördelat lite ojämnt på kök och vardagsrum beroende  på var jag vistas mest för tillfället.

Jag har hört sägas att jag har det lite kallt inomhus i Flaxan, och det kan nog stämma. Jag vet inte vad det beror på, men kylan i huset på Klarsgården kan nog ha med saken att göra. När jag väl eldade där, tog det ett halvt dygn för att få upp värmen ordentligt, och jag började jämt för sent så det hann alltid bli rejält kallt innan jag äntligen futtade på i pannan, och sedan fick man vänta....

I Flaxan får jag nästan panik om jag har en brasa tänd och temperaturen i vardagsrummet når 22-23 grader. Då måste jag vädra! Old habits die hard.

Time flies when you are having fun

Hej och hå vad tiden går! Nu har jag avverkat ytterligare en vecka på mitt nya jobb och påbörjat en ny. Det är bara att konstatera att jag trivs som fisken i vattnet som "skoladministratör". Det är inte alls samma som på AlphaCE, varken bättre eller sämre, helt enkelt totalt annorlunda. Det är som att jämföra en schäfer med en guldfisk: både har väl sin charm (kanske). Haha!

Under arbetsveckan försöker jag  alltid att se tämligen snygg och prydlig ut. Jag försöker matcha ihop plaggen någorlunda, välja lämplig tingeltangel i form av halskedjor, armband och dyl, kanske en färggrann scarf och alltid, ALLTID örhängen. Tyvärr kan jag inte använda vanliga örhängen för hål, utan har lyckats samla på mig ett ganska stort parti örhängen med clips. Gammalmodigt kanske, men vad göra?

Däremot, när det väl vankas ledighet, då fallerar den fashionabla sidan av mig totalt. Uniformen på helgen är tämligen  standardiserad: jeans, bomullspolo och sweatshirt/hoodie, gärna med schäfertryck. I will never grow up.

Nu vankas det snart Jul och det känns lite stressigt med att 1a advent står runt knuten. Julpyntat? Inte ens haft en tanke åt det hållet ännu! Äsch, nu ljuger jag. Klart att jag har tänkt tanken, men jag har inte börjat plocka fram något, och vet heller inte när det ska bli. Lördag kanske? På fredag är det begravning i Storfors för min kära farbror Nisse och på söndag ska jag och Danai till Sweden International Horse Show, som min bror har bjudit oss på.

Det jag däremot HAR gjort är att köpa/beställa massor av julklappar (på Black Friday så klart), samt världens finaste trädgårdsdekorationer, men mer om det när de anländer och jag har tagit lite bilder! Galet nöjd är jag iaf!

Känn dig blåst, lover boy!

Alla har väl hört talas om Tinder: dejtingsajten där man bara kan kontakta/bli kontaktad om man "matchar" varandra, inte annars.

Jag vet inte vem som kom med det lustiga förslaget att jag skulle ladda ner appen, men det gjorde jag för ett tag sedan. Det är inte ofta som jag är inne och kollar, men någon gång ibland. Förra veckan "matchade" jag med en David, 49 år och han såg ju bra ut.

Han hörde av sig så småningom och vi hade en liten konversation, en väldigt oskyldig sådan. Jag såg direkt att, trots at han skrev bra svenska, så var han troligen engelsman eller amerikan. Japp, jag hade rätt. Han var engelsman från Yorkshire, men bodde i Falun och hans mamma kom från Skellefteå, så vi bytte till att skriva på engelska. David Lindstrom, vilken charmknutte.

Han ville ha min emailadress för att skriva på ett enklare sätt, och det var väl OK. Jag fick ett långt email med en massa bilder. Civilingenjör, tvillingar på numera 16 år, rädd för att bli gammal ensam, blah, blah, blah.

Det första som slog mig var att på en av bilderna ser det ut som om han har läkar- eller
sjuksköterskekläder på sig. Märkligt för en ingenjör.

Det andra som slog mig var att han skrev lite för dålig engelska för att vara en välutbildad man. Hmmm.... intressant tyckte jag, så jag skickade detta meddelande till honom:

David, before we email any further, and I send you a bunch of pictures, please send me a picture of you and a newspaper, like today’s or tomorrow’s Falukuriren. Your choice. As I mentioned, honesty is extremely important to me.

Humor me....

Catrine

Då blev han visst lite kinkig! ;-)

Hey

Keep your bunch of photos, 

Keep your further anything, and trust... what is this? court of law?????

What happened to patience? 

Am not your subject, you are ur own boss , not mine...

I want to make sure you are who you say you are... what does this statement mean?

IF you are this worried about impersonation, why did you register yourself in a dating site?

That should imply to you too, maybe we should start with you ,,,,

I think you are embarrassing me....

AND for what  exactly ????? 

Hoppsan! Han avslutade inte ens med att skicka en liten kram! Hahaha!!!

The moral of the story: If it seems to good to be true, it probably is, och även att det inte är en bra idé att skriva på engelska till någon som pratar det bättre än vad du gör, oavsett varifrån du kommer.

Undrar om inte det här är samma lirare. Klicka på länken:

Bedragare lurade Åsa på 140,000:-

Listig som en räv, och sedan blev det liv i luckan ;-)

Igår lånade Danai Nouak (min Peugeot) så det fick bli Getingen till jobbet idag. Då den inte får plats i garaget där jag har min parkering, fick det bli betald parkeringsplats utomhus. Hur tänkte de när de byggde ett P-Hus med ynka takhöjd på 2.05? Getingen behöver sisådär 2.30. Skulle då aaaaaldrig hända i USA!

Jaja, men vilken av alla dessa utomhusparkeringar skulle jag välja? Jo, den som syns mest av eleverna på skolan såklart. Väl framme så var parkeringen tämligen tom, så jag valde den platsen där precis ALLA elever passerar för att gå iväg och äta lunch.... givetvis.

OK, det står en supercool Hummer H2 på parkeringen, men nu gällde det att koppla den till mig. Sagt och gjort. Jag bytte min bakgrundsbild till en bild av Getingen och under lektionen med skolans minsta herrar (de unga IT-grabbarna som började gymnasiet i augusti och är 15-16 år), så placerade jag datorn på ett bord bakom mig med skärmen mot klassen, medan jag jobbade med diverse papper.

Det tog inte mer är 2-3 sekunder innan en av grabbarna brast ut med "Faan vilken nice bil!!!" och sedan var hela klassens uppmärksamhet totalt fångad! Haha, och vissa tycker att de inte är uppmärksamma?! Det är bara en fråga om VAD som är intressant för dem. Det blev vördnadsfulla diskussioner och frågor om motorstorlek, hästkrafter osv, och respekten lyste ur deras ögon. Det tog sedan inte lång stund för att snacket skulle sprida sig till flera unga killar i andra klasser och tja, du kan ju fatta resten. Jag är numera lite "kändis" eftersom jag kör en gul Hummer H2 och kan med facit i hand konstatera att det var välinvesterade pengar som jag betalade för parkeringen (80:-).

Mitt anseende steg monumentalt idag, så nu gäller det att smida medan järnet är varmt. ;-)

So much to do, so little time

Det gäller att man packar in så mycket som möjligt under ledigheten, och det känns det som om jag har lyckats bra med det denna helg.

Fredagen har jag ju redan berättat om, så vi får väl ta en liten titt på resterande helg tillsammans.

Igår ägnade jag en stor del av dagen till att grundligt storstäda huset, och då menar jag verkligen grundligt. Lister, både upptill och nertill, golv, hörn, vrår, kläder, tvätt, tja.... allt från golv till tak. Blev jag klar? Nix. Inte ens i närheten, men en del blev bra.

Lite extra nöjd är jag däremot att ha fått in min nya byggfläkt i hundhuset och dessutom kopplat den till en timer som kommer att slå på/av under dagens gång. Jag fick även ägna en stund åt att lära byrackorna att gå in/ut genom den måttligt isolerade luckan.

Jag belönade mig själv med en sanslöst stor och präktig brunch av sällan skådat slag.... Den satt fint och fyllde ut volangerna till bristningsgränsen.

På eftermiddagen var det full rulle med de 4-fotade flickorna till Kolsva för att titta på amerikansk fotboll, och det är så galet kul! Att sedan laget vann och att Marcelos blev MVP (lagets Most Valuable Player) var ju som ... "grädden på moset"!

Galet god rödingmiddag hos mor i Västerås avslutade kvällen, samt nååååågra flaskor vin och jag sov som en stock i gästrummet med en nöjd Mini Bandini raklåg bredvid mig.

Idag har striden mot det ostädade huset och hundhuset fortsatt och .... det blev inte helt klart idag heller. Grr..... Men jag började liten i "uppförsbacke" så att säga.

I´m such a boring person

Jag tycker verkligen om att vara lite kärringen mot strömmen och skriva lite om sådant som retar upp, mig, men jag har ett stort problem: Inget retar mig och livet går som på räls. Sorry folks, allting känns sååå bra just nu!

Idag har jag uppdaterat naglarnas (blev svart och guld) och följde upp det med ett besök på Folkärnas Julmarknad tillsammans med mor min. Det fanns triljoner fina saker, men jag var inte riktigt i "Jul-mode", så det blev bara en lurvig bagge som följde med hem. Bäst var att träffa dagmatte Birgitta och krama om henne!

Väl hemma igen så blev det en massa hundbus och sedan middag framför Idol. Knappast spännande eller något "extra", men ack så skönt!

Isen börjar lägga sig och det är fascinerande att följa. Isen kämpar mot strömmarna, men isen vinner i längden. Coolt!  Älskar ljudet när vågorna träffar isen....

Under Idol ikväll så passade jag på att stryka och byta lakan (har ju tyvärr ingen mangel). Hur skönt är det inte att krypa ner nyduschad med ren pyjamas i nybäddad säng och med en bra bok?

Imorgon står det storstädning på schemat, och sedan lite amerikansk fotboll i Kolsva och middag i Västerås. Nice!

So far so good

Jahapp, då var första dagen av arbetsveckan avklarad. Jag hade ju lite mjukstart förra veckan och jobbad bara torsdag och fredag samt Öppet Hus på lördag, så nu är det blodigt allvar.

Idag fick jag hoppa in som vikarie redan första och andra lektionen (engelska5 och fysik1) och det gick riktigt hygglig, kan jag tycka. När jag inte har "egna" lektioner så handlar det mer om att finnas på plats i klassrummet än att hålla i regelrätta lektioner, och tur är väl det för fysik??? Nja....

Vidare så har jag fått en hel del arbetsuppgifter:

• Lyssna av alla meddelanden och registrera sjuka elever
• Sköta personalens tidsrapportering (göra nya excel-filer varje månad, skicka ut olika filer till personalen beroende på hur de jobbar, påminna och samla ihop och därefter överlämna till rektorn för attest.
• Imorgon ska jag även gå in som mentor och kommer ha ett gäng från åk1 som jag följer upp och ser till att de når sina mål.
• Jag sköter även arkivet i skolan, med elevernas blanketter, åtgärdsplaner, F-varningar, busskort mm.

Och en massa annat smått och gott.

I det stora hela så trivs jag som fisken i vattnet hittills och tror att det här kommer bli hur bra som helst bara jag blir varm i kläderna. So far, so good.

Vovvarna har fått vara i hundgården som vanligt idag och det är fullkomlig hysteri när jag kommer hem, men det lugnar sig ganska snabbt. Jag är lite stressad över vad jag ska ta mig till när det är sisådär -10 till -20 grader under vintern, men jag håller på att jobba på det. Jag har en del idéer, så vi får se hur jag löser det. 

Vackra vinterland

Då var vintern här, och jag är ganska nöjd med att backen börjar frysa. Mini Flamsmaja Bandini tror nämligen att hon är en sork och gräver stora djupa hål och tunnlar i hundgården medan jag är på jobbet. Förutom att hundgården ser förfärlig ut, så innebär detta givetvis att när jag kommer hem och blir föremålet för hennes kärleksfulla attacker, blir även jag täckt av lera. Nu har jag bestämt mig för att ha en extra jacka i bilen som jag snabbt drar på mig för att slippa tvätta ytterkläderna dagligdags. Byxorna kan jag tyvärr inte rädda.....

Vissa kallar snö för "vitt skit", men nog är det lite mysigt när det är ett litet lager på backen (men helst inte på vägen). Allt blir så mycket ljusare och renare. Inte en hundskit i trädgården så lågt ögat når! 

Nu börjar även isen att lägga sig, och det ska bli vansinnigt roligt att åka ut med bägge hundar. Jag funderar faktiskt på att köpa en "billig" begagnad snöskoter, för jag vågar nog inte åka Kick Spark bakom 2 schäfrar. Jag är stundom lite galen, men jag har ingen death wish. ;-) Jag får kolla med Danai vad det skulle kunna kosta, hon har ju koll på läget.

Jag satte ihop en liten film idag som en hyllning till min underbara farbror. Jag kallar det en tryckutjämnare. När man känner att sorgen tar överhand, kan det vara bra att lätta på trycket och gråta en skvätt.

Från himmel till helvete

Livet kan verkligen gå från helt underbart till ren mardröm med bara ett telefonsamtal.

Vi är en ganska liten familj. Egentligen heter det "släkt" när man pratar om de som är utanför ens egen kärnfamilj med barn och föräldrar, men hos oss, som är så pass få, är även kusiner faster/farbror osv just detta: familj.

Halva min släkt kommer från Värmland och jag har bl.a. en farbror i Storfors som heter Nisse. Han är min fars bror och Nisse är nog en av de få människor som jag känner som alltid har ett positivt synsätt på allt och alla. Han är en jägare av stora mått, ofantligt omtyckt och älskad av alla som känner honom och en underbar människa på precis alla sätt och vis. Sina 83 år till trots, är Nisse vid mycket god vigör. Han är klar i knopp och kropp och har en fantastisk familj med min faster Ingrid, mina 2 kusiner; Agneta och Anna och även sina 2 barnbarn, som alla har livet på banan på alla sätt och vis.

I torsdags försvann min underbara farbror Nisse i Storfors/Värmland. Han gick helt enkelt ut ur garaget vid lunchtid och försvann. Bakgrunden till det, tänker jag inte gå in på.

Det drogs igång ett stort ståhej väldigt snabbt i torsdags efter hans försvinnande, med poliserpatruller, hundpatruller, hemvärnet, helikopter och Missing People. Ett STORT pådrag. Även en blodhund från Dalarna åkte ner till Värmland för att hjälpa till i sökandet!

De letade, gick skallgång, sökte högt och lågt, men utan resultat.


Sveriges Radiio

Polisen

SVT Nyheter

Igår kväll, strax innan midnatt, så hittades Nisse. Avliden. Hans beslut. Min värld och min familjs värld rämnade! Hur man än vänder och vrider på det, så är det sista som lämnar en hoppet!

NWT

Hela familjen är förkrossad och tårarna verkar inte kunna ta slut. Hur kan det bli så här? Älskade, älskade farbror Nisse!!!! Du fattas oss! <3

Första dagen på nya jobbet. Check!

Då var första arbetsdagen avverkad och det var riktigt, riktigt kul!

Till att börja med fick jag ju starta med, vad som är för mig, en sovmorgon. Dvs gå upp kl 06:00 istället för 05:00, med avresa 07:30 isf 06:30. Jag hade massor med tid på mig för vovvarna, frukost, dusch osv. Nice! Det var till och med ljust när jag rullade iväg, och det var länge sedan känns det som.

Första problemet var parkering, och jag valde första bästa. Det var "dyrt" (all parkering i Avesta är ju GRATIS) och kostade mig 60:- för 6 hr vilket innebar att jag fick flytta på Noak efter lunch då det var max 6 timmars parkering. Nästa parkering var 75 meter längre bort och billigare, men på väg tillbaka till jobbet så såg jag att ytterligare 25 meter därifrån finns en dygnsparkering, och den är nog billigare än då. Jaja, gör om gör rätt imorgon. Det finns även ett P-Hus under skolan och kostar 400:-/månad så jag får väl kolla vad som är mest värt pengarna. Tyvärr så tror jag inte att Hummern får plats där, men jag ska ut med tumstocken ikväll.

Jag har iaf fått ett alldeles eget pyttelitet kontor och spenderade dagen med att lära mig alla nya datorprogram och ordna upp mitt lilla utrymme. Jag vet att jag är lite störd, men that's just me.

Before.... (och så här kan det ju inte se ut)

.... after (ordning och reda, lön på freda´)

Imorgon ger jag mig på innehållet i varje pärm, så jag vet var jag har saker och ting.

Dagen försvann i rasande takt och jag har så många namn och ämnen att hålla reda på. Alla säger "Hej, jag heter XXX och är lärare i X, Y och Z. Det är 20 ordinarie anställda samt ytterligare ca 10 personer som vikarierar eller jobbar med olika projekt. Jag har iaf lärt mig chefernas namn samt "mina" IT-pojkar, så jag är en bit på väg. Sedan är det sisådär 270 elever som jag skulle behöva lära känna lite. Tids nog. Om jag kan hålla rätt på 150 utländska namn samtidigt (och ibland helt outtalbara och utan vokaler) så borde det här inte vara någon match.

Det enda smolket i glädjebägaren är att:
#1 Jag saknar både dagmatte Birgitta och AlphaCE
#2 Hundarna måste vara i hundgården i så många timmar.

Jag kan inte styra över varken det ena eller det andra, så det är bara att gilla läget och kämpa på. Jag kan bara konstatera att hundarna blev totalt hysteriska när jag kom hem och jag funderar på om jag måste ha "en stalljacka" med i bilen för att dra på mig innan jag släpper ut dem ur hundgården. Sedan funderar jag  över varför Mini var så brun om nosen vid min hemkomst, men svaret på den frågan lär jag få imorgon i dagsljus...

Nu är det bara att chilla med ett glas vin och njuta av kvällen med mina pälsklingar!

Första lediga dagen

Väl räknat så har jag faktiskt inte en veckas semester, utan snarare 3 dagar. Fredag-söndag är ju min ordinarie ledighet, så det är egentligen bara idag t.o.m. onsdag som är en liten minisemester, och den känns verkligen kort och den första dagen försvann bara helt hux flux!

Iof så hade jag besök av Sussi W här i två kvällar/nätter så där försvann det ju en hel del produktiv tid, men det var så trevligt så det är verkligen inget jag ångrar. Tvärtom. Måste man alltid vara produktiv? Kanske ibland och eftersom jag vet att hon är sötsugen för det mesta, passade jag på att baka Chocolate Chip Cookies, en tårta som var som en gigantisk kokosboll, samt mina mumsiga brödpinnar med parmesan. Skickade med lite till Danai att provsmaka, men brödpinnarna glufsade jag i mg.

Sussi for iväg redan på morgonen idag, så jag har påtat med lite av varje och mest njutit av vädret och vovvarna. En promenad till Skenshyttan blev det visst också i det vackra höstvädret.

Nu ska jag njuta av ett fotbad med tillhörande pedikyr och några avsnitt av Masterchef Australia för att fylla på med lite matlagningsinspiration! Fötter och mat... URK!

Bara en helt vanlig ledig dag

Började dagen med en shoppingrunda tillsammans med vovvarna. Efter att ha avverkat några affärer så tog jag en liten timeout på Subway. Härlig brunch.

Vidare till min favoritbutik 4-Tassar där jag vägde Mini. Hon har gått upp 2,5 kg sedan hon kom till mig och väger nu 22,5 kg. Låter lite, men är kanske OK. Vette katten. Passade på att ta en snabb fika för lite social träning. På 4-Tassar så får givetvis vovvarna sitta i soffan och käka godis medan matte dricker kaffe, men satan vad skraj hon fortfarande är.

Sedan var det en tur till Systembolaget, och döm om min förvåning när det var stängt! Jag hade inte en tanke på att det var röd dag idag. Sussi får alltså ingen Martini Bianco ikväll tyvärr. Sorry Sussi!

Som sig bör under ledighet, så har jag givetvis också lagat mat, massor med mat. Jag nämnde ju att jag köpte en hel oxfilé igår, och den "sous viddade" jag direkt i sin egen vakuumförpackning från affären i 2,5 timmar på 54 grader redan igår kväll. Sedan höjde jag temperaturen till 62 grader och stoppade ner fläskläggen som fick ligga där i 18 timmar och blev klar dag.

Idag fortsatte jag gårdagens arbete med att skiva upp filén, krydda och steka i sisådär 30 sekunder på varje sida. Klart! 10 st färdiga medium rare oxfiléer är nu vakuumförpackade och frysta för kommande matlådor. Lätt som en plätt och ack så dekadent och lyxigt.

Vidare kokad jag rotmos på kålrot, morot, potatis och palsternacka, så nu är kvällens middag och ytterligare några matlådor klara. Check! Varken dekadent eller lyxigt, bara mumsigt.

Energin hade inte riktigt tagit slut, trots att mörkret utanför fönstren var kompakt, så det blev även ett gäng brödpinnar till kvällen. Fläsklägget kan ju behöva piffas till lite minst sagt.

Jag känner ett starkt behov av att baka, så det blir kanske morgondagen projekt. We shall see.

Den stora blåsningen

Igår hade jag totalt fullt upp och det blev ju inte bättre av att jag började dagen med att försova mig! Jag vaknade 07:30 och jag behövde vara i bilen och på väg till tandläkaren senast kl 08:00... BLÄH! Hatar att stressa på morgonen.

Trots den deppiga starten på dagen (tandis dvs) så föll det väl ut, när jag blev på det klara med att mitt  45 minuters besök blev gratis eftersom han lagade en trasig fyllning, så blev jag genast på bättre humör.

Ett spontanbesök i Nyhyttan hos moster Barbro för kaffe och kaka satte ju lite extra guldkant på förmiddagen. Det var alldeles för länge sedan sist. Mötte även kusin Håkan där och fick en snabb kram innan jag svischade vidare.

Eftersom jag hade lite tid över, tog jag chansen att gå in på ICA Kvantum och shoppa lite. Jag hade inget särskilt på listan, men expediten i kassan tittade lite på min kombination av en hel svensk oxfilé för massor med hundringar och ett stort rimmat fläsklägg á 29:90/kg! Gissa vilket Sussi ska få ikväll?

Lunchdate med en fd elev blev det sedan och det var hur trevligt som helst. Restaurangen som jag valde ägs och drivs av en annan fd elev och det var såååå gott. Om du inte har varit på Centrumrestaurangen i Krylbo, åk dit och ät! Fika och vattenpipa hos Nawal avslutade den trevliga lunchen.

Ingen rast och ingen ro, och pellen i botten hemöver för att träffa Danai för en matlagningsmaraton i Flaxan. Det visade sig att hon låg ett par minuter före mig, vilket inte var ultimat då jag hade velat hinna hem först och röja undan lite... det hade ju blivit lite stressigt på morgonen, så att säga.

När jag närmade mig grinden så var det en massa bilar där och en massa folk. Va?! Det var ju inte alls Danai, hon var ju inte ens med, utan där stod ALLA mina älskade arbetskamrater som jag hade så tårfyllt sagt hejdå till dagen innan. Där stod nu hela bunten utanför min grind! Danai då? Hon satt visst redan på ett tåg mot Motala. Hahahaha! Snack om att bli blåst! Fika och morotskaka fick det bli, trots röran i mitt vackra hem. Helt magiskt och så totalt oväntat. Det var nog första gången i mitt liv som jag har blivit så kapitalt lurad och överraskad! Love it, and love them!

....och vilken present jag fick! Oh my god! Helt underbar! Svenska Akademiens Grammatik..... MUMS!