En nära-döden upplevelse

På väg hem från jobbet med Icci i skuffen och en spännande ljudbok på högtalarna. Inget ont anandes, tar jag svängen ut från Säter på RV70 och plötsligt smäller det - REJÄLT! Smällen var så kraftig att jag skrek rakt ut och små glasbitar regnade ner i mitt knä! Jag trodde först att jag hade blivit beskjuten av några ungdomar eller något åt det hållet, men kunde inte se något skotthål.

Tankarna for åt alla håll och jag funderade på om jag skulle köra av RV70, för mig veterligen, så finns det ingen parkeringsficka mellan Säter och Borlänge.

Jag lyssnade men kunde inte höra eller känna något luftdrag, men att jag hade glasbitar i mitt knä, det visst jag. Jag försökte lysa runt i kupén med en ficklampa medan jag körde, men det var ju lönlöst, så jag bestämde mig för att helt enkelt fortsätta till avtagsvägen vid Romme Travbana.

Väl framme vid avfarten stannade jag och började söka igenom bilen. Jag upptäckte snabbt en rejäl skada på den främre vindrutan, precis bakom backspegeln,  och insåg att det här inte var något vanligt stenskott, utan jag måste ha blivit träffad av en projektiv, som tex en hjulbult från framförvarande bil eller dyl.

När jag väl kom hem var jag tämligen knäsvag. Vad hade hänt om det hade träffat mitt framför mitt ansikte och vad hade hänt om rutan inte hade hållit?! Hua, tål inte att tänkas på!

Denna lilla incident kommer väl dessutom att kosta mig en självrisk på sisådär 1,500:-