Sedan kom en massa andra saker in i mitt liv, och så småningom även mina älskade barn. Livet tog en vändning och tystnaden kröp sig in. Efter en hektisk arbetsdag och ljudet av barnchatter på kvällarna så var tystnaden det som gav mig ro i själen. Istället för att lyssna på musik, vände jag mig till att skriva texter. Det blev många under dessa år, men till ingen annan nytta annat än att roa mig själv och få utlopp för en kreativitet som fanns inom mig.
Helt plötsligt, en sen kväll, fick jag en förfrågan om att skriva texten till en låt som skulle lämnas in redan dagen efter till Greklands svar på Melodifestivalen och tiden var knapp. Den "professionella" textförfattarens bidrag var så undermålig så den kunde inte spelas in och klockan tickade... Visst, jag kunde göra ett försök. Men hur ska jag börja, frågade jag? Tja du Catrine, utgå från en av alla dina klichéer, tyckte min vän Yiannis som hade skrivit musiken till bidraget och skickade över en länk.... HUA! Hjärnan fastnade direkt på en av de många klichéer jag använder "We get along like a house on fire" och där satt den! Låten "Fire" var ett faktum och gissa om jag var blev knäsvag när jag fick höra den inspelade versionen 3-4 timmar senare. MIN TEXT till musik! Resten är en annan historia.....
Musiken falnade igen några år senare, och böckerna och tystnaden tog över.....
Nu när jag bor ensam ute i bushen med endast mina djur som sällskap har musiken i mitt liv återuppstått till min stora glädje! Jag köpte en "Sony Suround Sound" mojäng till min TV och upptäckte att det funkade superbra att koppla in Bluetouth från mobilen och fick dessutom gratis Spotify från Telia, så nu jävlar är det dunka-dunka på Udden!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar