Jag kan erkänna att, när mina barn bodde hemma, så serverade jag ibland vissa mycket banala matträtter som t.ex. falukorvslåda, men aldrig mer! Varför äter man ens falukorv i dessa mängder i Sverige? Tja, med en massa roliga kryddor och med rikligt med fantasi så kan man förvisso göra en hygglig måltid, men nä.... I think maybe not.
Pannkakor har heller aldrig någonsin förekommit i mitt hus (till mina barns stora förtret)! Det var lite roligt när de blev bjudna på just denna löjliga (efter)rätt hos kompisar och jublade. När föräldrarna frågade varför denna glädje, så förklarade de givetvis att "mamma inte anser att det är mat". Inte undra på att alla klassföräldrar alltid tittade snett på mig.
Det har heller aldrig förekommit en sallad utan hemmagjord dressing hemma hos mig. Nope. No way. Kommer aldrig att hända. Jag blir ibland serverad en finskuren sallad i pyttesmå bitar (som egentligen borde ätas med sked) bestående av isbergssallad (smaklöst), tomater, (smaklösa) och gurka (helt smaklöst) på någon bjudning, och blir alldeles matt. Det är mycket enkel matematik:
SMAKLÖST + SMAKLÖST + SMAKLÖST = DJÄVLIGT SMAKLÖST!
Å andra sidan, så är det nog inte många svenska barn som skulle ha velat växa upp med den mat som mina barn älskade mest.... Linssoppa, bönsoppa, paella, struts, lamm i alla dess former (men ALDRIG med rosmarin), fyllda paprikor och tomater, kycklingsoppa med ägg och citron, "frikadeller" i citronsås, färsk fisk inkl huvud, ben och fenor....
Jag säger inte att allt jag lagar är 4-stjärnig mat, absolut inte. Jag experimenterar hej vilt och ibland blir det inte helt rätt. Men en sak kan jag garantera. Jag försöker alltid att se till att maten är vällagad, kryddningen är passande och består av mer än salt och vitpeppar och kanske framförallt så lägger jag ner kärlek i varje kastrull och varje rätt, samt ett rågat kryddmått stolthet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar