I dropped the bomb

Nu har jag släppt bomben om mitt nya jobb till mina arbetskamrater, och det var inte helt enkelt. Usch, det var faktiskt riktigt svårt och jag såg på deras reaktioner att det var helt otippat och kom som en blixt från klar himmel. Nu gäller det att fortsätta prestera på topp de närmaste veckorna fram tills slutet och inte tappa suget, för världen är full av tappade sugar som ni vet, och min ska inte hamna där!

Det som är extra jobbigt är att mina hundar blir av med sin älskade dagmatte Birgitta som vi nu har våldgästat hos i nästan 2 år! Varje dag är det samma rutin. Hundarna följer med till jobbet och får vänta i bilen tills jag har fm rast. Då blir det en promenad på ca 20 minuter och sedan får de vänta i bilen igen fram tills lunch. Vid lunchtid åker vi till Birgitta, där jag äter min medhavda matsäck, fikar och käkar hembakade kakor eller bullar och lämnar sedan vovvarna där tills dess att jag slutar för dagen.

Birgitta och Icci letar godis under kylen

När jag snart börjar jobba i Borlänge kommer det nog bli hundgården som gäller för det mesta, men nu när de är två så känns det lite bättre än när jag lämnade Icci där ensam. HON verkade inte bry sig, utan problemet låg hos mig.

Det som måste ske innan dess är att jag måste spika fast alla mattor och fällar inne i hundhuset. Jag har upptäckt att lilla Mini tycker att det är jätteskoj att dra ut all inredning och lämna det utanför, gärna i regnet.
Dessutom äter Mini skor om hon får chansen. Hon äter inredningen i bilen (hittills bara fällen och gummimattan som jag har lagt in tack o lov, inte den fasta inredningen). Hon gräver gropar. Hon drar upp marktäckaren i hundgården.... Tja, en typisk valp dvs, trots att hon är 8 månader gammal. *suck*