Just igår var isen dessutom jättefin efter att ha tinat upp lite, fryst, tinat och fryst. Sjön var verkligen spegelblank!
Till saken hör även att just denna dag valde Icci att springa åt fel håll, dvs in i viken istället för ut på "stora" sjön. Jag försökte lite halvhjärtat att få henne att stanna och vända, men hon hade fått rejält med fart så jag lät henne springa och bara höll i mig för glatta livet. Farten ökade och ökade och vi flög över isen i hisnande hastighet. Tyvärr närmade sig myren med rasande takt, men Icci brydde sig inte. Jag började känna paniken stiga och visste att när hon tog mark på den "gräsiga" myren så skulle min resa ta slut med buller och brak. Jag har ju dessutom varken hjälm eller skydd, dagen till ära inte ens handskar, utan endast en mössa för att skydda knoppen. Det här skulle göra ont!
Jag började med att ropa Iccis namn. Ingen reaktion, hon bara fortsatte. Därmed ropade jag "stanna". Hände inget. Sedan fortsatte jag med "ptrooooo", "hit", "kom", "gottis" och några välvalda svordomar. Hon saktade inte ens ner. Till sist ropade jag "Icci, vill du ha maaaaat?" och det funkade!!! 3 meter innan vi kom fram till myren så stannade hon så tvärt att jag nästan körde över henne. Underbart med en matälskande hund. Hahaha!
Det är bara att inse att jag kanske inte är odödlig som jag alltid har trott, och just denna dag blev jag faktiskt lite skakis. Kan det tänkas att jag äntligen har uppnått vuxen ålder när det gäller galna fartfyllda bravader? Svårt att fatta.
Hursomhelst så kollade jag appen när vi kom hem (den var inställd på "skridskor" eftersom det inte fanns någon inställning för "galna gamla kärringar på spark bakom odresserad hund" tillgängliga) och vi var snudd på uppe i 40 km/hr! Det HADE kunnat gör riktigt ont!!!!
Den här filmen är från innan hon fick så bra kondis, och dessutom var det snö på isen, dvs inga hastighetsrekord!
Icci och jag med Kick Sparken
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar