Gammal vänskap rostar aldrig

Visst är det väl så det heter?

Denna helg har jag haft besök av en kär gammal barndomsvän. Vi var verkligen "bästisar" under den mycket korta tid som Maria bodde med sin familj i Grekland. Hur gamla kan vi ha varit? 6 resp 8 år? Kanske 7 resp 9 år? Jag vet att Maria har stenkoll på det, så som med allt annat, men jag minns då inte!

Det jag däremot minns är precis var hon bodde. Jag minns att det bodde 2 gamla gummor med grått hår i långa flätor i någon form av skyddsrum rakt ner i backen runt hörnet från Marias hus. Jag minns våran gränslösa passion för hästar. Jag minns den pyttelilla affären bakom Marias hus, ägd av "kyrie Nicko", där vi köpte glass och godis. Jag minns att jag använde min orangea "Bingo Studs" för att hoppa från mitt hus till hennes hus. Jag minns även lite annat smått och gott, men Maria minns säkert mycket mer. Det varade iaf inte längre än 1,5 år.

Vad hände sedan? Tja, vi träffades någon enstaka gång i unga år, men efter det?  Inget. Nada. Tipota.

Dvs fram till 2003 när  vi precis hade flyttat till Klarsgården. En dag stod jag på ridbanan medan Danai skuttade runt på sin B-ponny Tommy. Mobilen ringde och det var Maria.

Sedan var det bara att fortsätta där vi slutade, men kanske på ett något mognare plan. Numera lagar vi mat tillsammans, plockar svamp, babblar och dricker goda viner. Det blir kanske inte så ofta eftersom Maria har bosatt sig i Eslöv, men någon gång om året brukar vi allt hinna klämma in någon långhelg.

Välkommen tillbaka snart igen,  kompis!