Som bekant så har jag en oerhört stor och stundom tärande fobi för ormar. De gör mig knäsvag och näst intill totalt handlingsförlamad. Vilken typ av äcklig, slingrig reptil det är, har ingen betydelse, utan jag har kommit fram till att det mest handlar om rörelsemönstret, och därför är en kopparorm lika vedervärdig som en boaorm i min skeva värld.
Om jag ser en av dessa fruktansvärda reptiler, så glömmer jag aldrig ögonblicket, inte heller stället där den sågs. En av de starkaste minnena från den senaste resan till Sydafrika (Krügerparken) var en enorm illgrön orm som snabbt ringlade sig över vägen framför vår bil. Jag minns tillfället. Jag minns exakt hur vägen såg ut där, och tror att jag skulle känna igen mig om jag körde förbi stället igen.
Det sägs att man ska bemöta sina rädslor, och det tycker jag nog att jag har gjort idag, med BRAVUR dessutom! Den största delen av dagen idag har varit extremt varmt och även helt vindstilla. Sjön har legat som en prefekt spegel den största delen av dagen. Det som är intressant när det är så stilla, är att alla vibrationer på sjöns yta är lätta att upptäcka och jag fascineras av att bara sitta och titta på hur fiskar, en bäver eller insekter rör sig och hur ytan förändras i deras kölvatten. TYVÄRR syns även ormarna.... Tre gånger under morgonen såg jag ormar som simmade över sjön, och 2 gånger var de på väg till mitt revir. Men serru, här var de inte välkomna! Båda gångerna de närmade sig min udde var jag ute och jagade bort dem, och såg hur de vände och snabbt simmade iväg mot motsatt strand, den ena med en vilt stampande Catrine på bryggan och den andra gången med en rasande Catrine som kastade stenar! Guuud va jag känner mig kaxig och duktig, vågade ju tom fota! Värre hade det nog varit om de hade tagit sig upp på land, men vi går inte närmare in på det....
Hatobjekt #2: Bromsar, blinningar & hästflugor
Snacka om att de här jävlarna är hemska, och nu har de fullkomligt exploderat i antal. Jag har hittills varit förskonad från dryga insekter som t.ex. knott och mygg, mycket tack vare att jag har tagit bort så många träd skulle jag tro. Nu verkar det vara payback time, för nu är de ute efter mitt kött och mitt blod.
För den som inte är insatt kan jag berätta följande:
Bromsar klipper upp huden med en saxliknande mun och suger
blod från det öppna såret. Betten kan vara mycket smärtsamma och orsaka
allergiska reaktioner och sjukdomar.
Det är endast honorna som suger blod. De kan vara mycket
aggressiva, för bland vissa arter så måste honorna ha blod för att äggen ska
kunna utvecklas till larver. Om man rör sig så anfaller bromsarna – främst
bakifrån.
Nu har jag googlat och kollat och jämfört och denna manick är (förhoppningsvis) snart på väg till mig på udden.
Här har någon verkligen studerat dessa infernaliska insekter och tänkt till. Läs och begrunda (önskar att jag hade uppfunnit denna häftiga produkt):
Bromsarnas syn är tämligen
begränsad, då de bara kan uppfatta ljus och mörker som kontraster (ungefär som
en värmekamera).
Den svarta kulan i
mitten simulerar bakdelen av ett djur. För att ytterligare spela på bromsarnas
begränsade synförmåga är den också omgiven av ett ljusgrönt hölje, med syftet
att stärka kontrasterna ännu mer.
När den svarta kulan
hettas upp av solen blir den genast ett lovligt byte för bromsen, som nästan
undantagslöst lockas till fällan.
När de lockas mot kulan börjar
de tämligen omgående att leta efter ett bra ställe att bita på. Vid det
tillfälle de märker att kulan egentligen inte är ett djur är det dock redan
för sent. Bromsar kan nämligen bara flyga
uppåt, något som leder till att de flyger rätt in i fångstfällan. Detta
tack vare det kringliggande ljusa och kontrastgivande höljet
Hua, vilken dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar