Djur och natur

Imorse vaknade jag redan vid 3-tiden av en hel flock skränande och skrikande måsar. Vet du hur mycket och hur illa de låter? GAAHHH!! Framförallt när de är strax utanför ett öppet sovrumsfönster och dessutom rejält uppretade! Det var ett herrans liv och jag lyckades väl somna om lite till och från, men klockan 5:00 gav jag upp och klev ur sängen. Det var liksom kört.
Det första jag såg var att det satt 3 st helvetesfåglar på hundhuset. Jag bankade på fönsterrutan, och de gav sig av, men oväsendet fortsatte oavbrutet. Det satt tydligen ytterligare 3-4 st på taket på huset upptäckte jag samt 4-5 st som flög i cirklar över huset. När jag kikade ut så fattade jag varför. Det satt en jävla måsunge intill hundgården. Tack och lov så lyckades Icci jaga bort den, så lugnet är återställt och vi riskerar inte livet när vi är ute på tomten.

Vidare i mitt djurrika liv, så var jag i Avesta häromdagen, och då bestämdes det att Mini skulle vara kvar några dagar hos fd dagmatte Birgitta. Det är ju nyttigt för alla 4 (både  2-beningar och 4-beningar) med lite kvalitetstid, så sagt och gjort. Jag lämnade Mini där och återvände till Borlänge. När jag stannade i Norra Backa på vägen hem så ringde en upprörd Birgitta till mig. Det visade sig att Mini hade smitit från bilen då ena grinden till bakluckan inte hade varit ordentligt låst, och nu kunde hon inte fånga in henne. Hon hade dragit iväg ut i skogen. Det var ju bara att kasta mig in i bilen och köra som en biltjuv de 7-8 låååånga milen tillbaka till Avesta med hjärtat i halsgropen.

Väl framme möttes jag upp av Danai som var på väg till Linköping men hade stannat till för att assistera. Men var var Mini? Puts veck till skogs!

Jag satte Icci på att försöka spåra henne med utgångspunkt där Mini sågs sist och det gick bra till en början, men sedan tappade hon spåret.Vi letade och letade, ropade och ropade, men ingen Mini. Paniken var nära. Efter närmare en timma, traskandes runt i skogen åt alla väderstreck, så dök hon helt plötsligt upp vid ett hus där vi stod och pratade med ägarna. Trött, törstig och slokörad. Stackars lilla rädda vovve.

Apropå djur och natur, så är det fler i familjen som är lite suspekta när det gäller Robban. Det är tydligen inte alla som är lika stormförtjusta som jag!

Storviltsjägaren Caddy

Nu får jag ta mig i kragen och slänga ihop dagens skörd kakor. Det är inte många dagar kvar nu. :-P